Jag tänkte på dig.
Jag hörde din röst i mitt huvud.
Jag såg dig framför mig.
Ibland kändes det nästan så verkligt att jag skulle kunna se din skugga bredvid mig.
Det enda vi har kvar, det är din doft, minnena med dig och foton.
Du finns inte längre, bara i våra hjärtan,för där kommer du alltid att finnas, det är där du tillhör.
Jag vill bara träffa dig, krama dig och aldrig släppa.
Och säga hejdå, en gång för alla.
Ett hejdå som kan hejda smärtan lite.
Smärtan gräver sig in i mig, det gör så jävla ont.
Ont att tänka på dig, fast jag vill.
Jag måste stå ut med det onda, för jag kan inte sluta tänka på dig.
Jag tänder ett ljus.
Tänker på dig.
Smärtan växer.
Jag lovar dig.
När jag står vid Central Park i New York, och njuter,
är du det första jag ska tänka på.
I Promise.
