Och vill.
Jag trodde något annat och jag ska vara helt ärlig.
Att du hade en annan personlighet.
En annan syn på människor.
En annan syn på allting.
Att du brydde dig om andra.
Och deras känslor.
Men jag hade så fel.
Den tanken, att du skulle bry dig?
Den tanken, att du skulle se någon annan i ditt liv, än dig själv?
Att jag såg mig, med dig i min spegelbild, det var tydligen bara en dröm.
Du såg ut att vara den där perfekta, underbara vännen.
Den där vännen som man skulle kunna prata med om mycket.
Men ack, jag hade så fel.
Fel än en gång.
Jag kommer sakna dig.
Sakna att umgås med dig, men jag är så trött på dig.
På dig och ditt beteende.
På dig och syn på andra.
På dig och din behandling av andra människor.
Så här och nu, lämnar jag dig.
Föralltid.
Vill inte ha något att göra med dig, inte en skit som dig.
Drar in en otroligt bra låt, för att få in något positivt i detta inlägg!
