dom underbara blå ögonen, dom har blivit svarta.
jag trodde att du var den där underbara människan, men jag hade så fel.
allt var tydligen mitt fel.
enligt dig, men alla andra sa tvärtom.
det har gått två år, men jag känner mig fortfarande lurad.
lurad, sviken och krossad.
jag förstår inte hur jag kunde ha så fel.
jag önskar jag kunde stanna tiden, öppna ditt huvud och stoppa i några fler hjärnceller.
det kan behövas.
