lördag 21 januari 2012

Over the rainbow.

det är så svårt att förstå.
jag tror nog att jag aldrig kommer att förstå.
att du inte är här med oss något mer.
det gör ont att tänka så.
men jag vet nu, att du har det bra.
det gör så jävla ont att aldrig få se dig igen.
att aldrig få höra din röst igen, fyfan, jag bara ryser när jag tänker på det.
att aldrig få höra dig skratta, aldrig se ditt leende.
det kommer aldrig bli som vanligt igen.
inte utan dig.
du ska bara veta hur mycket du är saknad.
det skulle inte vara du som stod på tur.
det var den där andra, inte du.
du skulle ju vara kvar här med oss, och skratta och le som du gjorde.
när dom berättade fick jag en stor klump i magen, det blev svårt att svälja och så fick jag upp en bild av dig i mitt huvud.
Vila I Frid.
Du är värd det bästa.
Nu kommer du få det.
Jag älskar dig.





Du är precis som dom gnistrande iskristallerna.
Alldeles underbara.