Beliivee !

Tänkte bara länka min nya blogg! 
tar nog en liten paus från mitt skrivande här ett tag!


www.beliivee.blogg.se 


Kika in !
Tack!


Puss! <3 

I love u, - and miss u.

Nu har det gått 3 månader.

3 månader av sorg.

3 månader av smärta.

3 månader av tårar.

Det är 3 månader man hade hoppats att dom var en enda lång mardröm.

Det är 3 månader man vill spola tillbaka och önskat aldrig skulle hända.

Under 3 långa månader har jag nästan konstant nypit mig i armen, för att vakna ur mardrömmen.

Jag hoppas, jag hoppas så mycket, men jag vet att det aldrig kommer hända.

Jag har hoppats i 3 långa månader.

Jag har hoppats så mycket, så mitt enda hopp har tagit slut.

Jag vet varken ut eller in.

Jag såg en fjäril här om dagen, jag tror det var du.

Jag hör din röst i mitt huvud.

Jag ser dig i mitt huvud.

Så fort jag tänker på dig så fylls mina ögon med tårar.

Jag tänder ett ljus och tänker tillbaka - tillbaka på alla minnen.

Du ska bara veta hur ont det gör.

Det gör så jävla ont att vara medveten om hur jag kommer reagera när jag träffar din familj.

Det gör så fruktansvärt ont att veta att jag har träffat dig för sista gången.

Smärtan och sorgen är gigantisk.

Jag vet inte vad jag ska säga.

Jag vet inte vad jag ska tänka.

Jag vet inte vad jag ska göra.

Allt gör bara ont.

Jag saknar dig så det gör ont.

Jag saknar dig så mina ögon fylls med tårar igen.

Jag saknar dig så in i helvete.

Fan, varför lämnade du oss?

Det skulle ju inte vara din tur?

Menmen, dom säger ju det, allting händer med en orsak.

Jag tänder ett ljus och låter mina tårar flöda.

Jag älskar dig, glöm aldrig det.

Och jag kommer aldrig glömma dig. 

I love u.

21/1-12 

- FTheRex -

http://www.youtube.com/watch?v=-b6cuFfi7hQ

länkar en sjukt bra låt! 


Länka vidare så är ni gulliga! :)


PUSS! :*

- the pain -

Jag vet varken ut eller in. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag ska skriva. Just nu vet jag inget annat mer än att jag känner en olidlig smärta. En smärta som är hemsk. En sorg som är hemsk. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, säga eller skriva. Jag låter tårarna som droppar ner i mitt knä säga det som behövs förklaras. Jag släpper allt. Jag låter allt bara hända. Det som händer, har en orsak. Men just den orsaken till händelsen, kommer håg aldrig förlåta, eller förstå.

- R. -

Jag önskar att jag hade gjort det på ett annat sätt.

Att jag skulle ha berättat.

Berättat hur jag kände för dig, steg för steg.

Att jag var så feg.

Så feg för att inse hur det var, och hur det kunde gå.

Du var den första jag tänkte på när jag vaknat.

Du var den sista jag tänkte på innan jag somnade.

Jag kunde inte slita mina ögon från dig.

Att klicka in på din facebook är en rutin.

bara att höra ditt namn gör mina läppar att le.

Att se dig gör så att mitt hjärta hoppar volter.

Att höra din röst får mig tappa andan.

Jag önskar att vi kunde ses oftare! 

Jag önskar jag var modigare!

Jag önskar du berättade hur du kände också.

Men vi har ju framförallt lovat en sak..

Att vi ska vara vänner för livet! 

Men jag tror jag vill mer!

Låten <3

Joakim lottar ut !

Nuså!


http://joakimlindqvist.devote.se/blogs/18573886/paasktaevling.htm


Nu är det dags!
Gör som jag -
Kika in och tävla du med! 


Hade -
Puss! <3

Ett tatuerat datum.

En låt.

En bild.

En färg.

En doft.

Ett skratt.

Ett klockslag.

Det finns nog en miljon saker som påminner mig.

Påminner och väcker en smärta, en smärta som är outhärdlig.

En smärta som biter sig fast, hårt och inte släpper.

Ett foto av dig, skulle göra mig så glad, men även att mina tårar skulle rinna ner för mina kinder i floder.

Det är ofattbart.

Så ofattbart att jag ännu inte har fattat det.

Att fatta det ofattbara, kan vara en utmaning.

Både fysiskt och psykiskt.

Men för mig är det mest psykiskt.

Alla tårar.

Alla känslor.

Känslorna går inte att kontrollera.

Tårarna bara rinner som floder.

Mina ögon blir röda och irriterade.

Precis som jag, irriterad över att aldrig få se dig igen.

Precis som mina öron, irriterad över att aldrig få höra din röst eller ditt skratt igen.

Meningen som du alltid sa när vi skildes åt -

Ta det lugnt nu tjejen, med killar och allt, ta hand om skolan och dig, så ses vi snart igen.

Den meningen, säger jag varje dag för mig själv.

När jag tänker den meningen i mitt huvud, är det din röst som säger den.

Med den kärlek och värme som du alltid sa den med.

Jag var din lilla flicka.

Jag var din lilla flicka som saknade dig när du hade varit borta i 10 minuter.

Jag var din lilla flicka som kramade dig när vi sågs och ville aldrig släppa.

Dina kramar var dom bästa.

Dom kramarna var fyllda med värme och kärlek.

Saknaden är så otroligt stor.

Så otroligt stor och så svår att hantera.

Vissa dagar är man som vanligt, vissa bryter man ihop bara man hör samma bokstav ditt namn börjar på.

Jag önskar att smärtan och saknaden hade ett botemedel.

Att få träffa dig, eller bara få se dig och höra din röst är min största önskan nu.

Att få höra ditt underbara skratt!

Ett skratt man aldrig glömmer!

Du är solskenet som lyser upp våra gråa dagar.

Du är glädjen i livet.

Du är fjärilen som flyger omkring.

Flyger omkring och njuter av dom år du gick miste om, men inte din omgivning.

För vi är alltid med dig.

Och du är alltid med oss.

Jag saknar dig och jag älskar dig.

21/1-12 - ett datum som är tatuerat i mig.






(Denna text är HELT sann. Här har jag skrivit PRECIS som det är och var.
Allt är sant, allt är egna känslor och alla tankar.
ALLT ÄR MITT)