saknaden

Saknaden fanns kvar.
Varken växt eller krympt.
Smärtan fanns kvar.
Varken växt eller krympt.
Tankarna fanns kvar, att aldrig få se dig.
 Det var väl därifrån smärtan och saknaden kom från.
Tanken att få träffa din familj igen, utan dig.
 Jag saknar dig så. Jag skulle göra vad som helst, bara du kom tillbaka!
 Det gör så ont, varje dag.
 En sak ska du veta.
 Det är dig jag först säger morgon till när jag vaknar.
 Och du är den sista jag säger godnatt till innan jag somnar.

it hurts

Jag tänkte på dig.
 Jag hörde din röst i mitt huvud.
 Jag såg dig framför mig.
Ibland kändes det nästan så verkligt att jag skulle kunna se din skugga bredvid mig.
Det enda vi har kvar, det är din doft, minnena med dig och foton.
Du finns inte längre, bara i våra hjärtan,för där kommer du alltid att finnas, det är där du tillhör.
 Jag vill bara träffa dig, krama dig och aldrig släppa.
 Och säga hejdå, en gång för alla.
 Ett hejdå som kan hejda smärtan lite.
 Smärtan gräver sig in i mig, det gör så jävla ont.
 Ont att tänka på dig, fast jag vill.
 Jag måste stå ut med det onda, för jag kan inte sluta tänka på dig.
 Jag tänder ett ljus.
 Tänker på dig.
 Smärtan växer.
 Jag lovar dig.
 När jag står vid Central Park i New York, och njuter, är du det första jag ska tänka på.
 I Promise.

saknar dig.

Jag tänkte idag, tänkte på dig.
 Det har gått ett tag, men jag har fortfarande inte förstått det.
 Det gör så ont, ont att tänka tanken.
Tanken att aldrig, aldrig få se dig igen.
 Mitt hjärta höll på att hoppa ur kroppen här om dagen.
Jag såg en man som såg precis ut som dig.
 Just vid det tillfället började jag hoppas igen.
 Åh, jag saknar dig så det gör ont. Ont i hjärtat att aldrig få höra din röst igen.

Like a shadow flows in the rain

Du bestämmer.

Jag vet vad jag vill.

Du berättar.

Jag har redan berättat.

jag önskar.

du kanske inte önskar.

man vet aldrig.

Snälla, berätta, här & nu.

50% chans - ja

50% chans - nej

Hur?

"Bringing you the fire
I will love you
I will hurt you too
All we need is cover
From the no lovers
From the cold others

And you learn

Like a shadow flows in the rain

Like a foreign flame in the dark

Showing you the way

And you learn

What we feel now isn't pain

Just a scent of it is enough

Blinding me with grace"

Typ världens bästa låt.

Small Bump.

Jag blundade, hårt.
Jag hoppades, väldigt mycket.
Jag hoppades på glädje.
Jag hoppades på lycka.
Det gjorde ont att tänka på det som hänt, men det hade hänt och vi kunde inte göra något åt det.
Det är nog det som gör mest ont, att inse att man inte kan göra något.
Att inte göra något och vänta tills det blir bra igen.
Vid detta tillfälle blundade jag för verkligheten, för det skulle göra så ont att se.
Det gör inte saken bättre, att skjuta upp det, men det var precis det jag gjorde.
Jag gjorde så det skulle göra ondare för mig.
Jag led mycket mer, för att jag sköt upp det.
Jag vågade inte se vad som hänt och höll på att hända.
Jag hade behövt en slap på kinden så jag vaknade och vågade.
En slap för att förstå vad som hänt och höll på att hända.

Och ja, jag vet att typ varje låt är av Ed, men jag älskar honom nu.

Deal with it. 

The A-team

Att se spegelbilden framför mig, gjorde mig glad.
Spegelbilden visade glädje.
Att se spegelbilden mitt emot mig, gjorde mig stolt.
Spegelbilden visade glädje och stolthet.
Att visa mig själv ett leende, och se det i spegelbilden, gjorde mig lycklig.
Spegelbilden visade glädje, stolthet och lycka.
Att se spegelbilden förändras, att något rör på sig.
Det trodde jag inte, men det var det som hände.
Spegelbilden visade två händer, som satt ihop - som hörde ihop.
Spegelbilden visade glädje, stolthet, lycka och kärlek.
Precis det som jag kände, om jag blundade, och inte såg spegelbilden mitt emot mig.
Jag kände det i luften, jag svävade på moln.
Glädjen av att stå där med dig, att ha dig där vid min sida.
Stoltheten av att jag hade fått dig.
Lyckan av att ha vunnit ditt hjärta.
Kärleken vi delar, - Tillsammans.

bara för att jag älskar denna låt.

Puss.

Nämner absolut inga namn!

Nu vet jag då hur du tycker.

Och vill.

Jag trodde något annat och jag ska vara helt ärlig.

Att du hade en annan personlighet.

En annan syn på människor.

En annan syn på allting.

Att du brydde dig om andra.

Och deras känslor.

Men jag hade så fel.

Den tanken, att du skulle bry dig?

Den tanken, att du skulle se någon annan i ditt liv, än dig själv?

Att jag såg mig, med dig i min spegelbild, det var tydligen bara en dröm.

Du såg ut att vara den där perfekta, underbara vännen.

Den där vännen som man skulle kunna prata med om mycket.

Men ack, jag hade så fel.

Fel än en gång.

Jag kommer sakna dig.

Sakna att umgås med dig, men jag är så trött på dig.

På dig och ditt beteende.

På dig och syn på andra.

På dig och din behandling av andra människor.

Så här och nu, lämnar jag dig.

Föralltid.

Vill inte ha något att göra med dig, inte en skit som dig.

Drar in en otroligt bra låt, för att få in något positivt i detta inlägg!