Saknaden fanns kvar.
Varken växt eller krympt.
Smärtan fanns kvar.
Varken växt eller krympt.
Tankarna fanns kvar, att aldrig få se dig.
Det var väl därifrån smärtan och saknaden kom från.
Tanken att få träffa din familj igen, utan dig.
Jag saknar dig så.
Jag skulle göra vad som helst, bara du kom tillbaka!
Det gör så ont, varje dag.
En sak ska du veta.
Det är dig jag först säger morgon till när jag vaknar.
Och du är den sista jag säger godnatt till innan jag somnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar