Kraften tog också slut för ett bra tag sen.
Glädjen och leendet på mina läppar börjar komma tillbaka.
Men det värsta är att jag orkar inte berätta om allt om igen när alla frågar 'vad äre?'.
Jag har berättat så många gånger, så jag tror jag ska nog snart skriva hela historien i pannan på mig så slipper alla fråga..
Smärtan, smärtan som gräver sig in i mig.
Den tar verkligen all kraft från mig.
Fan, det gör så ont att tänka på det.
Att tänka på dig, gör så ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar