Stanley Climbfall

Kärlek i luften.

Tro i luften.

Trygghet med dig.

Jag ville ha dig nära, nära så man kände din värme.

Men det funkade liksom inte..

Jag ville ha dig tillbaka!

Du försvann en dag.

Och vid just det tillfället, visste jag att jag aldrig skulle få se dig igen!

Vid det tillfället trodde jag att jag aldrig skulle sluta gråta.

Jag fick en klump i magen och det kändes som att jag inte fick någon luft.

Utan dig skulle jag ju inte vara någonting?

Vart tog du vägen?

Jag behöver ju dig!

Du var den jag kunde prata med om allt!

Jag berättade allt, allt från kärleksproblem till att jag fick mascara i ögat.

Vem ska jag nu skratta med åt det?

När jag berättade något roligt som hade hänt, så visste jag att du skulle skratta, för det gjorde ingenting om du skrattade, för jag visste ändå att du brydde dig!

När jag fick höra att det hade hänt dig, just precis det som inte fick hända, trodde jag att det var över.

Jag grät i 2 dagar.

Trodde inte det fanns så mycket tårar.

Jag saknar dig så.

Alla minnen, dom följer med mig till graven.

Du var ju värd något bättre!

Man tänker alltid att 'det händer inte mig.'

Det tänkte jag med, innan detta.

Man ska aldrig tänka så, för den som tänker så.

Det är den det händer.

Det ofattbara.

Det overkliga.

Det hemskaste.

Det man aldrig vill vara med om.

Och tro mig, det är det ofattbaraste man kan få höra.

Jag önskade att jag kunde spola tillbaka tiden, få säga hejdå till dig en verklig gång, och inte som jag gör varje gång vi säger hejdå.

*-Hejdå

*Kram & Kyss

*Älskar dig, glöm inte det

*Händerna glider isär

Inget sånt. 

Utan ett verkligt hejdå, som om man skulle vara utan varandra i 10år.

Just så.

Wait for me!

A true lovestory never ends.

It's running faster then you think.

Stanley Climbfall - Lifehouse

Pusssss!