vi höll våra händer, men dom halkade isär

jag tog steget och chansade.
jag tog steget som kanske skulle leda till någonting.
jag tog en 50% chansning och hoppades på det bästa.
men det fanns alltid dom där andra 50% som var mindre bra, enligt mig.
men jag chansade och du sa nej. ett tveksamt nej, men det blev ett nej.
det skar i mina öron.
det gjorde ont i hjärtat.
det gjorde ont som ett knivhugg, eller faktiskt, 1000 stycken knivhugg.
jag ville bara stänga in mig i ett rum och aldrig träffa människor något mer i mitt liv.
jag ville leva ensam.
jag ville aldrig möta kärleken igen.
ville aldrig känna den känslan.
den känslan när det pirrar i hela kroppen och man blir varm.
aldrig mer.
jag ville att mitt hjärta skulle läka.
läka en gång för alla, så jag kunde möta kärleken igen, och se hur underbart det var.
men det ville inte läka.
jag ville inte läka.
jag kunde inte läka.
inte utan dig.
jag kan inte.
inte utan dig.
jag kan inte leva utan dig.
kan inte leva utan dig vid min sida.
så snälla, lämna mig aldrig.
jag ber dig.


I NEED YOU.