Ta vara på det.
Jag kommer aldrig glömma den där meningen.
Den är fast i min hjärna.
Kunde inte sova.
Kunde inte tänka.
Jag grät, i timmar.
Nöp mig i armen, för att vakna från mardrömmen.
Men det var ingen mardröm.
Kollade på klockan, den gick så fruktansvärt sakta.
Kommer aldrig glömma den sekunden.
Kommer aldrig glömma den där dagen.
När det väl händer, inser man hur rädd man blir, hur mycket man verkligen bryr sig.
:(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar